discoufot

Det är för lite som händer, jag vilar för mycket. 50 mil bort från alla vänner står livet stilla, vilket är exakt det jag längtat efter de senaste panikstressveckorna i skolan. Men nu när vilan äntligen är här, klarar jag inte av den. Att ta det lugnt och dega är inte en av ufots starkare sidor. Nej jag vill vara mitt i smeten där allting händer, med de fina vännerna skrattande runt omkring mig. Jag blir stressad att inget göra, ska bli skönt att komma hem till alla imorgon. Fy helvete, har aldrig saknat mina vänner såhär mycket.